Jag vet att jag klarar av att kämpa igenom tuffa tider. Men dagar som dessa har man fått panik över hur svårt det kommer bli, kommer man klara av allt över huvudtaget? Alla frågor och så osäkra svar. Allt jag vill är att lyckas med studierna i år, lyckas plugga till 3 olika studier, lyckas komma in på fastighetsmäklar utbildningen som jag gav upp en annan utbildning för att fullfölja, lyckas med träningen / deffningen hela vägen så man kan andas ut och vara nöjd på den plan, lyckas med att finnas till för allt och alla så man slipper skuldkänslorna där, lyckas med att jobba så mycket det bara går så jag kan göra allt jag vill och behöver. Allt det här på en och samma gång, sen försöka leva lite där på sidan av också. Vara med folk som ger positiv energi och omringa mig med sånt som får mig att le. Men även det kräver tid och planering. Och toppen av allt är man kvar i Kiruna, jag är inte lycklig i den här stan. Varje gång vi åker till Luleå får jag en helt annan lycka i mig. Jag vill bo där. Jag vill leva där. Varför ska det vara så svårt? Vad bromsar oss egentligen? Livet? Är det för vågat att bara bestämma sig och flytta? Usch.. Så många tankar och så osäkra svar, hatar det. Allt jag vill är att lyckas men rädslan för att inte göra det tar över hela mig dagar som dessa. Vet att vissa dagar är lättare att kämpa igenom men just idag avslutades på det tråkiga sättet som många andra kvällar den här veckan. Dagens middag slinker in på tal om annat! Livet på diet u know! Går igenom ens tankar hela tiden. Men nu ska jag snart sova, ny jobbdag Imorn och ja, jagkämpar vidare.
