Värsta dagen i vårt liv

Igår, dagen då vi kom hem från andra sidan jorden, ställde om dygnet totalt och kvällen som fick sig en helvändning. Mamma fick åka till veterinären då Elvis totalt kollapsat, han hade lungcancer och fick somna in omedelbart för att slippa lida. Det är alltså samma dag mamma rest så långt och knappt hunnit komma hem. Jag är så ledsen, besviken över att jag inte var där och var där sista dagarna i hans liv som jag lovat honom och jag saknar så det gör ont. Är så orolig över hur dom tar det där hemma, hur milou oxå tar det. Men har en stark mamma, vet att hon kommer klara det. På söndag åker jag upp för en hel vecka, vill helst åka NU.. Kommer bli så tufft, men samtidigt är det de enda jag vill. Elvis betydde så mycket för oss alla. På sina olika sätt. För Mig var han den speciellaste hunden som funnits i mitt liv. Hämtade hem honom i en matkorg efter att jag valde honom, det blev kärlek vid första ögonkastet. Väl hemma hände samma sak för alla andra. Sen dess har han varit allas nummer 1. Och nu vilar han i hundhimlen. Jag är så trasig, och det kommer vi alla vara ett bra tag. Tiden måste få läka det värsta, men vi kommer aldrig sluta älska och sakna dig ❤️ vila i frid älskade du ❤️❤️❤️