Tankar..
Man ser på sina handlingar, hur man är, hur man tar sig igenom saker och blir alltid lika förvånad, tänk att man tagit sig igenom allt egentligen. Det känns ibland overkligt, konstigt på något sätt att se sig själv på bilder från jobbiga tider och ändå se glöden i ögonen. Jag menar man känner ju sig inte alls som den personen när man kollar igenom bilderna, man tror man är en annnan, en svagare person. För mig är det iallfall så. Jag tror inte alls lika mycket på mig själv i vissa situationer, man gömmer sig bakom ett skal. Medans det finns andra tillfällen då man känner sig som en kung. Att man faktiskt äger något, äger ditt eget självförtroende!
För mig att det alltid varit en kamp, att vara på topp varje dag. Det har nog aldrig märkts förut men märks nu mer och mer, och det står jag för. Det finns sköra delar i livet som man inte vet hur man ska ta sig igenom det och då är det okej att söka hjälp. Vilket jag aldrig har tyckt , ni vet man är ju och har alltid varit"miss no way it´s all good" som säkert många känner igen .. Jag har så svårt att njuta av saker och ger mig själv beröm alldeles för sällan ,nästan aldrig. Jag kan grumla på hur mycket bättre jag hade kunnat prestera under ett tillfälle under en veckas tid. Har jättesvårt att släppa något jag inte är nöjd med..
hursomhelst, sånt kan man ändra. Det man inte kan ändra är det förflutna, sånt som är gjort. Nothing can be undone. Det är så det är. Reality!! Men man kan alltid lära sig leva med det. Det går med hjälp av vilja och motivation! Och vi vet att vi lärt oss att i framtiden tänker vi noga igenom vad vi gör för val. Jag har alltid undrat vad det är i oss som får oss människor att vilja fortsätta? Vad är det som i dem mörkaste stunderna lyfter upp oss hur nere vi än kan vara? Vad är det som ger oss hopp på nytt? Det är en jädra anamma i oss, en styrka som vi inte känner till tror jag. Jag tror inte på gud, andar eller något orealistiskt som sånt, men jag tror på människan! Att vi kan påverka oss andra och även en själv. Jag ska sluta fråga mig "varför jag?" För varje gång jag utsätts för något så får jag något ur det, det spelar ingen roll om det är något negativt eller positivt, jag har alltid fått något ur det. Något som bygger mig, formar mig på något sätt.
Gamla minnen river upp sina sår, men att jag kan sitta och tänka på dem i min ensamhet ger en del styrka faktiskt. Känslan av att man klarar sånt när man egentligen sitter helt själv.
Igår kväll gjorde jag ett val och det valet var att gå ut med kompisar och ha roligt, genom att bara dansa och skratta! Så här kommer lite bilder från igår<3
